Ida Linnéa Wass | Livet som gravid

Gravid | Vecka 25

Nästan hela vecka 25 har gått men jag har inte haft ork att ens titta på mobilen eller datorn de senaste dagarna. I tisdags opererades jag och har varit både trött och nere sedan dess. Första dygnet efter operationen var fruktansvärt och själva ingreppet är det värsta jag varit med om när det kommer till smärta. I och med graviditeten så ville de inte söva mig, trots att operationen annars utförs under narkos. Istället fick jag lokalbedövning med en lång nål in i själva livmodertappen och skulle andas in en smärtlindrande gasblandning som heter livopan men det tog inte alls på mig. Jag hade en narkosläkare som fick se till att att jag låg stilla medan en annan hjälpte till med andningsövningar, resten försökte bara jobba så snabbt de kunde. Själva operationen tog bara en kvart men det kändes som att jag låg där i en timme och på slutet skulle de in med en tamponad dränkt i desinfektionsmedel som sved så mycket att jag svimmade av. Då valde de att ge mig morfin intravenöst för att undvika en akut stressreaktion till följd av smärtan. Behöver nog inte säga att jag fick ligga kvar på uppvaket ett bra tag innan jag ens kunde få ihop benen eller röra på underkroppen.

Provsvaren på all vävnad som de fick bort ska komma inom 4-5 dagar så nu väntar jag på besked om jag behöver åka in på en stor operation till för att ta bort resten av cervixdysplasin eller om jag klarar av att vänta tills efter förlossningen. Blir det operation så görs den i samband med ett planerat kejsarsnitt under full narkos så det känns tryggt.

Har nu gått upp 10 kilo från min startvikt. 55 kilo i dagsläget. Det är mycket extra som väger när man har en bebis i magen, 7-8 kilo är enbart beräknat till fostrets vikt, livmoder, moderkaka, fostervatten, bröstvävnad och ökad blodmängd så det är saker jag inte ens kan påverka. Magen blir större och det är jobbigt att andas när jag sitter, känns att lungorna får allt mindre plats. Är sjukskriven på 100% nu fram till månadens slut men ska få det förlängt fram tills graviditetspenningen kommer in i slutet på juli.

Vi har äntligen flyttat och börjat bo in oss här. Så fort jag får mer energi ska jag se till att ta lite bilder. Imorgon firar jag och Hannes vår ettårsdag och det är en märklig känsla, att ha levt med en person så kort tid och ändå känns det som att man känt varandra hela livet. Vi har hunnit med mycket på kort tid, och mer ska det bli. Kärleken blir starkare för varje dag som går.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas