Ida Linnéa Wass | Livet som gravid

Gravid | Vecka 30

74,3% avklarat och 72 dagar kvar till BF! När man ser siffran vecka 30 så känns det som en stor sten släpper från bröstet. Alla veckor av ovisshet och oro är över och nu är det ett litet barn där inne som klarar sig väl om han skulle födas för tidigt. 

Bebisen:
Vissa dagar känns det som att han har roterat nedåt men så dagen efter ligger han och rullar runt igen, så det är svårt att säga om han är en bebis som kommer fixera sig sent. Han gillar att röra på sig, det är något som är säkert. Just nu kan barnet väga runt 1,4 kilogram. Från och med nu kan det skilja mycket i vikt mellan olika barn. Det växer mycket och kommer att öka med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen. Barnet är omkring 41 centimeter långt, gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre. Moderkakans storlek och kapacitet spelar också roll.

Hälsostatus: 
Jag märker att det är svårare att hålla frukosten inne på morgonen. Får hemska värmevallningar under dagarna och det har blivit betydligt jobbigare att hitta bekväma sitt- och ligg positioner, både i soffan på kvällarna, vid matbordet och när jag ska sova. Det känns som att jag ska kvävas av det ökade trycket på lungorna och i vissa ställningar gör det riktigt ont i magen, ungefär som att jag har ett konstant magknip. Flytningarna är dessutom extrema, SÅ sjukt jobbigt. Trosskydd är min bästa vän och jag har till och med köpt en liten fin filtkorg till badrummet för smart förvaring av livräddarna. Allt annat än glamouröst att vara gravid, det går liksom inte att linda in det i solsken och regnbågar. 

Vikt och gravidmage: 
54,4 kg. Magen känns densamma, den 22/7 ska vi på nästa barnmorskebesök och kolla om allt växer som det ska trots att jag inte ökar i vikt. Förra veckan såg allting fint ut och mitt fundusmått, det vill säga livmoderns storlek, har en egen kurva som ligger lite över medel. Den växer precis som den ska men är lite större än det som anses vara "standard".

Begär: 
Nä, sötsaker är alltid gott. Nu äter jag mörk choklad som tydligen ska innehålla mycket järn, det behövs eftersom jag fortfarande har låga nivåer.

Övrigt: 
Idag var jag in på min andra smärtsamma kolposkopi och det var nästan lika illa som första gången. Jag blödde dock mycket mindre, kan vara för att jag tog tranexamsyra innan och för att det inte var lika inflammerat som sist. De tog två prover den här gången och tyckte att såret efter operationen hade läkt fint, och de var positiva till prognosen. Nu ska man inte ropa hej innan man tagit sig över bäcken, men läkaren trodde inte att jag skulle behöva en till konisering (operation) eftersom att de första proverna som togs på tappen efter att de avlägsnat alla cancerceller var bra. Nu får vi vänta 4-5 dagar innan snabbsvaren är klara. Det var lite gulligt att Hannes som var med in under ingreppet och skulle stötta mig var tvungen att lägga sig på golvet i salen då han var nära att svimma själv. Ena sjuksköterskan tyckte att vi var söta som ropade "kämpa på, älskling!" till varandra mellan hyperventilering och tårar.

Den 16/7 har vi också fått en tid hos en specialistläkare på mödravården som ska hjälpa oss att gå igenom en förlossningsplan. Det är också då jag ska lägga upp mina argument för ett planerat kejsarsnitt. Det känns bra att få en plan att ställa in sig på, och kanske till och med ett datum då han ska komma till världen. Då blir de kommande veckorna så mycket lättare att ta sig igenom.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas