Ida Linnéa Wass | Livet som gravid

Gravid | Vecka 30

74,3% avklarat och 72 dagar kvar till BF! När man ser siffran vecka 30 så känns det som en stor sten släpper från bröstet. Alla veckor av ovisshet och oro är över och nu är det ett litet barn där inne som klarar sig väl om han skulle födas för tidigt. 

Bebisen:
Vissa dagar känns det som att han har roterat nedåt men så dagen efter ligger han och rullar runt igen, så det är svårt att säga om han är en bebis som kommer fixera sig sent. Han gillar att röra på sig, det är något som är säkert. Just nu kan barnet väga runt 1,4 kilogram. Från och med nu kan det skilja mycket i vikt mellan olika barn. Det växer mycket och kommer att öka med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen. Barnet är omkring 41 centimeter långt, gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre. Moderkakans storlek och kapacitet spelar också roll.

Hälsostatus: 
Jag märker att det är svårare att hålla frukosten inne på morgonen. Får hemska värmevallningar under dagarna och det har blivit betydligt jobbigare att hitta bekväma sitt- och ligg positioner, både i soffan på kvällarna, vid matbordet och när jag ska sova. Det känns som att jag ska kvävas av det ökade trycket på lungorna och i vissa ställningar gör det riktigt ont i magen, ungefär som att jag har ett konstant magknip. Flytningarna är dessutom extrema, SÅ sjukt jobbigt. Trosskydd är min bästa vän och jag har till och med köpt en liten fin filtkorg till badrummet för smart förvaring av livräddarna. Allt annat än glamouröst att vara gravid, det går liksom inte att linda in det i solsken och regnbågar. 

Vikt och gravidmage: 
54,4 kg. Magen känns densamma, den 22/7 ska vi på nästa barnmorskebesök och kolla om allt växer som det ska trots att jag inte ökar i vikt. Förra veckan såg allting fint ut och mitt fundusmått, det vill säga livmoderns storlek, har en egen kurva som ligger lite över medel. Den växer precis som den ska men är lite större än det som anses vara "standard".

Begär: 
Nä, sötsaker är alltid gott. Nu äter jag mörk choklad som tydligen ska innehålla mycket järn, det behövs eftersom jag fortfarande har låga nivåer.

Övrigt: 
Idag var jag in på min andra smärtsamma kolposkopi och det var nästan lika illa som första gången. Jag blödde dock mycket mindre, kan vara för att jag tog tranexamsyra innan och för att det inte var lika inflammerat som sist. De tog två prover den här gången och tyckte att såret efter operationen hade läkt fint, och de var positiva till prognosen. Nu ska man inte ropa hej innan man tagit sig över bäcken, men läkaren trodde inte att jag skulle behöva en till konisering (operation) eftersom att de första proverna som togs på tappen efter att de avlägsnat alla cancerceller var bra. Nu får vi vänta 4-5 dagar innan snabbsvaren är klara. Det var lite gulligt att Hannes som var med in under ingreppet och skulle stötta mig var tvungen att lägga sig på golvet i salen då han var nära att svimma själv. Ena sjuksköterskan tyckte att vi var söta som ropade "kämpa på, älskling!" till varandra mellan hyperventilering och tårar.

Den 16/7 har vi också fått en tid hos en specialistläkare på mödravården som ska hjälpa oss att gå igenom en förlossningsplan. Det är också då jag ska lägga upp mina argument för ett planerat kejsarsnitt. Det känns bra att få en plan att ställa in sig på, och kanske till och med ett datum då han ska komma till världen. Då blir de kommande veckorna så mycket lättare att ta sig igenom.

Gravid | Vecka 29

Skriver en kortare sammanfattning över förra veckan:

Bebisen:
Bebisen är 40 cm lång och ökar stadigt i vikt. Nu kan bebisen drömma och fostrets sparkar och rörelser kan ses väldigt tydligt utanpå magen. Dina inre organ trängs undan allt mer och det kan kännas obehagligt. Bebisen kan nu via hjärnan kontrollera andningen och sin kroppstemperatur. Anlagen för permanenta tänder utvecklas i tandköttet denna perioden. Bebisen har även en tydlig dygnsrytm nu och det märks på rörelserna, han sover längre stunder och när han väl är vaken går sparkarna varma på både blåsan och revbenen. 

Hälsostatus: 
Från livmodern ner mot ljumsken går de så kallade livmoderbanden. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan det göra ont och stråla ut mot ljumsken och blygdläpparna. Det brukar tydligen kallas ligamentsmärtor och jag känner av det tydligt, särskilt när man behöver gå på toaletten. Det blir snabba besök ibland eftersom det annars känns som att hela underlivet ska sprängas, sådär halvkul. Förvärkar är vanligt. Förvärkar är sammandragningar som gör ont och jag verkar ha haft dessa sedan första gången jag upplevde det, eftersom de alltid har varit smärtsamma. Har kunnat sova hela nätter fram till nu ungefär när jag måste upp varje natt för att kissa, ibland flera gånger. Mest för att han sparkar mot blåsan konstant när han väl är vaken och det känns nästan som när man har urinvägsinfektion. Ett starkt tryck nedåt och lite sveda när fötterna gör en fullträff, och när man väl sätter sig så kommer det bara några droppar. 

Vikt och gravidmage: 
53,4 kg, diffar inte många gram mellan veckorna nu. Man kan känna livmoderns storlek precis under brösten, helt galet hur stor muskel det är. Inte konstigt heller att det gör så förbannat ont när man får förvärkar eftersom att den drar ihop sig som en stor knut runt barnet.

Begär: 
Nektariner är väldigt gott och det är alltid bra att ha en litet fruktförråd hemma, jag försöker dock att inte tänka på hälsohetsen just nu eftersom att allt jag får i mig är bra. Mer eller mindre. Tror att vi behöver göra ett veckoschema med maträtter om det ska rulla på med viktuppgången för min del.

Övrigt: 
Hela vecka 29 har både jag och Hannes varit lite sjuka. Han åkte på bihåleinflammation och jag fick en mindre förkylning. Orken låg på minus, trots det fick jag en del gjort här hemma med målning av barnmöbler och annat fix. Vi har också beställt några av de sista möblerna till vardagsrummet så vi får bort alla kartonger, bokhyllorna ska skruvas upp och alla glas och böcker ska installeras. Det enda vi har kvar att köpa innan Gustav kommer är adaptrar till babyskyddet så att det kan fästas på vagnen och en babysitter, typ från BabyBjörn, så att han kan ligga stadigt om man behöver fria händer här hemma.

Gravid | Vecka 28

Det var tre veckor sedan jag skrev här, har känt mig trött och orkeslös och allt eftersom tiden går så känns det också som att veckorna går in i varandra. I början av graviditeten så är allting väldigt spännande, fostret utvecklas enormt från vecka till vecka och när det blir så pass stort att man talar om ett barn så går man in i en annan fas. Fram till vecka 25 har det varit mycket som hänt och det är också under den tiden som magen växt som mest. När jag skriver det här har jag gått in i vecka 30 och ska försöka sammanfatta tiden som gått lite, mest för att jag tycker det känns bra att ha något att blicka tillbaka på framöver. Jag vill minnas alla mina veckor och allt som hänt.

Bebisen:
Nu börjar den tredje och sista delen av graviditeten, trimester tre. Barnet väger runt 1,1-1,2 kg och är cirka 39 centimeter långt. Fostret kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen men en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Under gravidvecka 28 lägger barnet på sig mer fett och hjärnan fortsätter att utvecklas. Hittills har hjärnans yta varit ganska slät men nu börjar de karaktäristiska vecken att synas. Ögonfransarna börjar att utvecklas.

Hälsostatus: 
Barnet växer och det känns i kroppen – jag känner mig otymplig redan och svettas mer. Nätterna är värst, vaknar ibland helt genomblöt och drömmer fortfarande mycket mardrömmar. Vissa dagar när Gustav ligger och trycker på högersidan så kan jag inte vända mig alls och det blir ett sjukt tryck på njuren och revbenen, de dagarna syns det också på magen för den ser helt deformerad ut, som en limpa har satt sig på längden. Får allt svårare att andas och kan inte längre "sittligga" i soffan, lungorna får ingen plats och det känns som att jag kvävs. 

Vikt och gravidmage: 
Fortsätter att gå ner i vikt och i vecka 28 vägde jag 53,1 kg. Magen ser ut att bli större även om det är svårare att märka stora skillnader nu när man redan är så rund. Den spänner rejält dock, men har inte fått några bristningar mer än på låren som blivit större. 

Begär: 
Det varierar från dag till dag och är fortfarande inte besatt av något. Äter det jag vill äta och är nöjd med det jag får i mig. Ligger på ett dagligt underskott och har börjat köpa hem lite mer fröer och annat som ska innehålla mycket fiber och fett.

Övrigt: 
Vi var ner till Östersund under hela vecka 28 och hälsade på familjerna. Resan gick oväntat bra även om jag stundvis får lite domningar av att sitta länge, men att sitta på något mjukt går mycket bättre än att behöva sitta på en stol eller bänk. Svanskotan klarar inte mycket så vi har tagit upp kryckorna från källaren utifall att det behövs någon dag. Kan inte gå längre sträckor utan hjälp nu, så jag börjar verkligen känna mig invalid...

Gravid | Vecka 27

Senaste magbilden, nyss tagen idag i vecka 26+3

Bebisen:
Fostret väger knappt ett kilo, och kan vara omkring 37 centimeter långt. Tarmarna har mognat och skulle klara av att ta emot modersmjölk men fortfarande är barnet skört och skulle behöva mycket vård för att kunna överleva utanför livmodern. Varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad för barnets mognad. Lungorna har utvecklats mycket, men lungblåsorna behöver ännu mer tid för att utvecklas fullt ut. Den visuella delen av hjärnan är aktiv och det mesta av ögonstrukturen är färdigutvecklad, vilket innebär att barnet kan se ljus och skuggor omkring sig. 

Hälsostatus: 
Har halsbränna från helvetet dygnet runt nu. Tror jag aldrig ätit så mycket novalucol i hela mitt liv. Fötterna är svullna mer eller mindre hela dagarna nu och jag får till och med ont av att gå runt hemma. Kramp i vaderna har jag fått ett par gånger, framförallt på morgonen när jag ska kliva ur sängen men annars är det inte så farligt. Smärtan i svanskotan är konstant och förvärras när jag sitter på hårda stolar länge, om man ska försöka beskriva hur det känns så är det som att kroppen går itu och att ingenting håller fast nederdelen när man reser på sig. Allting runt nedre ryggen känns löst och följs av en huggande smärta som strålar ut i benen och upp runt höfterna. Om man skulle få kryssa i en lista med symptom man kan uppleva under graviditeten så skulle nog jag pricka för allt vid det här laget. Är så jävla less på att känna mig som en krympling nu så jag vet inte vad...

Vikt och gravidmage: 
Idag var vi på besök hos barnmorskan och jag har gått ner i vikt. 53,8 kilo väger jag nu, så +8 kilo - men ligger fortfarande inom en rimlig kurva så jag skulle inte alls oroa mig. Livmodern har vuxit och var 23 cm lång i fundusmåttet, vilket placerade mig något över normalkurvan och kan förklara varför magen är så stor hehe. Har inte fått några bristningar och ingen hormonrand, och naveln är fortfarande platt. Kollar man framifrån så kan man se att han ligger på tvären mest hela dagarna, huvudet till höger och fötterna nere till vänster. Sammandragningarna har minskat rejält sedan jag blev sjukskriven och nu får jag bara några per dag.

Begär: 
Pizza. Jag tror att jag just nu bara är sugen på sånt som gör mig glad och skiter i vilket när det kommer till hälsan. Jag går igenom både den bästa och den värsta tiden i mitt liv så jag anser att jag med gott samvete kan unna mig saker utan att få panik över det. Det finns tid till återhämtning sen, dessutom behöver jag en hobby när jag är hemma med Gustav och spenderar dagarna mer än gärna på gymmet igen.

Övrigt: 
Tre veckor kvar till nästa kolposkopi, då ska de ta nya prover för att se så att cellförändringarna de tog bort inte har kommit tillbaka. Känns jobbigt att ens åka in igen för jag vill inte ens tänka på att behöva lägga mig på undersökningsbänken igen. Väntar efter det på besked och i gravidvecka 32 tror jag det var ska de göra ett nytt ultraljud för att fastställa hur moderkakan ligger. Om den inte flyttat på sig då kommer de att planera in ett snitt. I annat fall räknar de med en normal förlossning, vilket jag inte alls vill längre. Tankarna går runt, runt och ibland blir jag så ledsen över att jag känner mig feg och rädd. Att jag kommer ångra mig om jag inte föder vanligt, att jag kommer gå miste om hela upplevelsen att bli mamma på riktigt och känna mig som en stark kvinna. Men i andra sekunden skulle det kännas så skönt att få en fin upplevelse och första möte med min son, utan panikångestattacker och ännu mer fruktansvärd smärta i underlivet. 

Gravid | Vecka 26

Eftersom jag har varit lite nere efter operationen så har jag varken orkat uppdatera bloggen eller ta bilder de senaste två veckorna. Så här kommer en snabb sammanfattning på vecka 26.

Bebisen:
När du är gravid i vecka 26 väger barnet 760 gram och är cirka 23 centimeter från huvud till stjärt. Från huvud till häl är barnet nu hela 35,6 centimeter. Barnet blir med veckorna allt större, men det finns fortfarande gott om utrymme för att utföra gymnastiska övningar inne i magen. Barnet hörsel blir allt bättre till följd av utvecklandet av nerverna i barnets öron. Detta gör barnet känsligare för ljud. Barnet kan när du är gravid i vecka 26 höra både din och din partners röst.

Hälsostatus: 
Jag märker att mina magmuskler börjar töjas ut rejält nu. Det gör ont i musklerna utanpå magen runt naveln och min mage är väldigt spänd hela tiden. När jag åt en stor middag i fredags kunde jag knappt andas efteråt för att magmusklerna vägrade vidga magen. Det är också svårare att få luft då lungorna trycks ihop, att gå i trappor blir jobbigare. På grund av allt som växer och tar plats har också smärtan i svanskotan blivit värre, nu till den gräns att jag knappt kan sitta på en vanlig stol länge utan att det känns som att ryggen ska gå av så fort jag rör på mig. 

Vikt och gravidmage: 
Under början av vecka 26 vägde jag 54,2. Magen har nog blivit större, men eftersom att jag varit dålig på att uppdatera med bilder så märker jag inte av någon större skillnad. Naveln är utsträckt till max.

Begär: 
Juice, som tyvärr ger mig halsbränna. Men sjukt gott.

Övrigt: 
Mycket hände under förra veckan, på torsdagen blev jag överraskad av mina vänner med en babyshower! Blev väldigt glad, vi fick en massa bra saker som behövs till bebisen. Jag och Hannes gjorde också ett besök hos juveleraren för att köpa ringar, så min är nu på beställning då den var lite för stor. Känns inte mer än rätt att förlova sig när det är ett barn på gång och för att visa varandra trohet på ett annat plan. En fantastisk dag med andra ord. Födelsedagen blev inte sämre, åt god middag på en intilliggande restaurang och bara njöt av varandras sällskap i lugn och ro. 

Gravid | Vecka 25

Nästan hela vecka 25 har gått men jag har inte haft ork att ens titta på mobilen eller datorn de senaste dagarna. I tisdags opererades jag och har varit både trött och nere sedan dess. Första dygnet efter operationen var fruktansvärt och själva ingreppet är det värsta jag varit med om när det kommer till smärta. I och med graviditeten så ville de inte söva mig, trots att operationen annars utförs under narkos. Istället fick jag lokalbedövning med en lång nål in i själva livmodertappen och skulle andas in en smärtlindrande gasblandning som heter livopan men det tog inte alls på mig. Jag hade en narkosläkare som fick se till att att jag låg stilla medan en annan hjälpte till med andningsövningar, resten försökte bara jobba så snabbt de kunde. Själva operationen tog bara en kvart men det kändes som att jag låg där i en timme och på slutet skulle de in med en tamponad dränkt i desinfektionsmedel som sved så mycket att jag svimmade av. Då valde de att ge mig morfin intravenöst för att undvika en akut stressreaktion till följd av smärtan. Behöver nog inte säga att jag fick ligga kvar på uppvaket ett bra tag innan jag ens kunde få ihop benen eller röra på underkroppen.

Provsvaren på all vävnad som de fick bort ska komma inom 4-5 dagar så nu väntar jag på besked om jag behöver åka in på en stor operation till för att ta bort resten av cervixdysplasin eller om jag klarar av att vänta tills efter förlossningen. Blir det operation så görs den i samband med ett planerat kejsarsnitt under full narkos så det känns tryggt.

Har nu gått upp 10 kilo från min startvikt. 55 kilo i dagsläget. Det är mycket extra som väger när man har en bebis i magen, 7-8 kilo är enbart beräknat till fostrets vikt, livmoder, moderkaka, fostervatten, bröstvävnad och ökad blodmängd så det är saker jag inte ens kan påverka. Magen blir större och det är jobbigt att andas när jag sitter, känns att lungorna får allt mindre plats. Är sjukskriven på 100% nu fram till månadens slut men ska få det förlängt fram tills graviditetspenningen kommer in i slutet på juli.

Vi har äntligen flyttat och börjat bo in oss här. Så fort jag får mer energi ska jag se till att ta lite bilder. Imorgon firar jag och Hannes vår ettårsdag och det är en märklig känsla, att ha levt med en person så kort tid och ändå känns det som att man känt varandra hela livet. Vi har hunnit med mycket på kort tid, och mer ska det bli. Kärleken blir starkare för varje dag som går.

Gravid | Vecka 24

Riktig pojkmage!

Bebisen:
I slutet på veckan kommer fostret att väga cirka 665 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft om det skulle födas så tidigt. Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag. Det börjar bli lite trångt där inne i livmodern.

Hälsostatus: 
Jag tror att jag har börjat smälta den senaste informationen något, och eftersom Hannes tog första flyget hem från övningen när jag åkte in på förlossningen så slipper jag vara ensam hemma i allt kaos. Har fortfarande väldigt ont i vänster sida av magen, ned mot ljumsken nästan och runt blåsan. Men läkaren såg inget konstigt på ultraljudet och hade ingen förklaring till smärtan så jag får väl bara försöka att inte tänka så mycket på det. Annars är allt som vanligt.

Vikt och gravidmage: 
Vägde 53,5 idag så det tickar uppåt. Magen börjar bli så pass stor att jag inte ser vad som är nedanför, är också lite jobbigt att böja sig framåt för att knyta skorna så jag får sätta mig ner istället. Inga bristningar, ingen linje och naveln har inte poppat än.

Begär: 
Nope, bara sötsugen!

Övrigt: 
Om bara några dagar flyttar vi och jag får äntligen göra klart barnrummet, kommer vara en lättnad när allt är på sin plats och när jag har målat klart alla möbler. Då kan jag nog andas ut helt och känna mig trygg utifall att det blir akut när han väl kommer. Försöker att ställa in mig på alla möjliga scenarion när det kommer till förlossning och känner att jag nästan vill få ett planerat snitt nu när huvudet är så inställd på att det ska opereras och ha sig där nere. Om kroppen sätter igång allt när jag ännu inte är helt läkt så tror jag att jag skulle bli skräckslagen, vilken smärta att behöva föda genom en livmoderhals som är halverad och sårig... Nej fy. 

Cellförändringar och cancerceller


Mitt lilla knyte...

Det var ett tag sedan jag skrev nu, men det har hänt så himla mycket på bara ett par dagar så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vill skriva av mig för att dels kunna släppa lite saker som snurrar runt i huvudet och för att kunna gå tillbaka och läsa om alla motgångar som ändå dyker upp.

I tisdags sent på eftermiddagen så ringer en läkare från Sunderby sjukhus till mig och berättar att de fått tillbaka provsvaren på det senaste cellprovet jag tog i vecka 12. Redan då när jag tog provet så såg de att livmodertappen inte var helt frisk utan att det liknade cancer, vilket gav mig panik. Tre olika biopsier togs och eftersom att den var så pass "inflammerad" så fick de inte stopp på blödningen. Jag fick stanna kvar ett tag och en blodhämmande medicin skrevs ut under tiden jag låg kvar i salen full med kompresser. Allting tydde på att det var något som inte riktigt stod rätt till då.

Det visade sig att oron var befogad. Under samtalet i tisdags så berättar läkaren att provet visade att jag gått från CIN1 som är lätta förändringar till CIN3, det vill säga svåra cellförändringar eller cancer in situ. Men utöver det så hade jag även utvecklat förändringar i körtelcellerna, så kallad körtelcellsatypiCellförändringar i körtelceller är svåra att upptäcka i mikroskop, svåra att behandla och innebär hög risk för cancer. 

Man har tidigare följt upp kvinnor som fått behandling för dessa typer av förändringar och sett att det i nästan alla fall ändå har lett till livmoderhalscancer. På grund av det förklarade min läkare att både bedömningen och behandlingen av mig bör utföras av ett fåtal erfarna läkare med särskild kompetens. Så det jag väntar på nu är ännu ett samtal där jag får veta om jag ska skickas ned till Göteborg för operation eller om de ska ta hit ett läkarteam som utför operationen på plats i Sunderbyn. De ska även bestämma sig för om jag ska opereras nu när jag är gravid eller om de ska vänta tills efter jag har fött barnet. Risken om de väljer att operera mig när jag gått in i vecka 28 är att risken för prematurbörd, att Gustav föds för tidigt, är väldigt hög om inte oundviklig. Risken om de väljer att avvakta är att cellerna sprids ännu mer och jag drabbas av tumörer/livmoderhalscancer.

Till saken hör att jag i onsdagskväll vid 19-tiden kommer hem och upptäcker att jag fått en liten blödning. I och med att jag har haft så mycket problem med smärtsamma sammandragningar och magont så blir jag naturligtvis sjukt orolig och bryter ihop totalt, men jag tänker inte på att det kan bero på förändringarna. Hannes är borta på övning och det tar två dygn för honom att resa hem, jag är ensam i lägenheten och min bästa vän ska precis lägga sin dotter för kvällen. Jag ringer 1177 som säger åt mig att åka in akut på förlossningen, så jag väger mellan att ringa ambulans eller taxi då jag fått förbud att köra ensam dit, men bestämmer mig för att ändå höra av mig till Tua. Vi åker in och jag blir undersökt direkt. Som tur är så ser läkaren via ultraljud att tappen inte är förkortad och att jag fortfarande är "stängd", jag har alltså inte öppnat mig. Moderkakan sitter också fast i väggen och har inte lossnat vilket annars kan vara orsaken till att man blöder så sent i graviditeten. Hon kollar också barnet och allt ser bra ut.

Smärtorna som jag har haft kopplar hon till både cellförändringarna och sammandragningarna och tyvärr går det inte att ge svar på varför vissa får så ont medan vissa inte lider av det alls. Blödningen kunde hon inte förklara men gissade på att de kom från tappen/livmoderhalsen, så hon skulle se till att skynda på processen med min operation. Jag fick dock veta att moderkakan ligger i framkant och täpper till själva öppningen där bebisen ska komma ut och om den inte har flyttat på sig om några veckor så kommer de att planera in ett kejsarsnitt.

Så där är vi nu. För att kunna tänka framåt så försöker jag se till att vi har allt hemma utifall att det skulle bli akut med bebisen. Köpte barnvagn i onsdags och vi även ska få ett litet bidrag från familjen till ett passande babyskydd och adapter till bilen. Då vet jag att vi har det viktigaste, även om han kommer behöva ligga inne på neonatal i ett par veckor efter han kommit till världen.

Det blev mycket på bara några dagar och nu kanske vi måste förbereda oss för att barnet kommer redan om några veckor. Och jag måste förbereda mig på att få min livmodertapp bortopererad, och allt vad det innebär för mina chanser att kunna få fler barn.

Gravid | Vecka 23

Bild kommer imorgon!

Bebisen:
När du är gravid i vecka 23 börjar barnet alltmer se ut som en fullgången bebis men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden. Barnet väger nästan ett halvt kilo och är ungefär 28 cm långt. Redan nu har bebisen en chans att överleva om den skulle födas för tidigt. Det kan kännas när barnet hickar, ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Innerörats ben har hårdnat och tack vare den skarpare hörseln kan barnet särskilja olika slags ljud.

Hälsostatus: 
Jag var hemma en vecka på begäran av min barnmorska och är från och med idag sjukskriven på 50%. De första två veckorna betalar jobbet ut sjukpenning och efter det behöver jag vänta på besked från Försäkringskassan, jag håller verkligen tummarna för att de beviljar ersättning. Jag känner faktiskt stor skillnad bara på den veckan jag var hemma, sammandragningarna har minskat och foglossningarna gör inte lika ont när jag slipper belasta kroppen så hårt. Bebisen kommer att fördubbla sin vikt nu under den närmsta tiden vilket gör att ligamenten i livmodern
töjer sig snabbt, det känns ungefär som sendrag i magen och gör jävulskt ont milt sagt. 

Vikt och gravidmage: 
Ligger och pendlar +/-1 kilo nu, idag vägde jag 52,9 kg. Magen växer och det märks att det går snabbt nu för den kliar väldigt mycket! Har fortfarande inte fått en enda bristning någonstans, men naveln är på väg att vända sig utåt snart tror jag! 

Begär: 
Nja, glass? Har alltid älskat glass i och för sig. Äter väldigt mycket stenfrukter, nektariner är väldigt gott!

Övrigt: 
Har fått beviljad gravidpenning från och med 28/7! Grät av lycka när jag fick brevet, det är en enorm lättnad att veta att jag inte behöver jobba mer än två månader till eftersom kroppen redan nu är helt slut. För ett par dagar sedan pratade jag med Hannes över telefonen och han bad mig sätta på högtalaren. När Gustav hörde pappas röst så började han sparka hejvilt och det var så himla häftigt! Under den här tiden märker tydligen bebisen skillnad på röster, vilket vi fick bevis på nu. Riktigt mysigt.

Att våga testa sina vingar

Att bli gravid har förändrat mig. Jag har tvingats stå ansikte mot ansikte inför alla sanningar som jag sedan länge valt att lägga i en låda och gömma långt under sängen inuti mitt sinne. Det har fått mig att återigen begrunda vad det är jag vill få ut av mitt liv och det har medfört både en osäkerhet inför framtiden och negativa tankar kring tiden som är nu. Strider jag sedan länge trodde jag hade utkämpat bubblade plötsligt upp till ytan igen och jag var tvungen att välja mellan att kapitulera eller fortsätta kämpa. Och trots att jag fortfarande kämpar, förlåter jag mig själv varje morgon i hopp om att jag en dag inte längre behöver tvivla på mig själv.

Att bli gravid har förändrat min syn på livet och mitt sätt att tänka. Det har förändrat hur jag andas, hur jag älskar och hur jag tillåter mig själv att bli älskad. För när man bär ansvar för en annan människas liv blir allting annat med ens så obetydligt och litet. Man lär sig att älska en person som man ännu inte lärt känna. Och man tvingas lära sig själv att älska sin egen kropp för det mirakel den är kapabel till att skapa.

Livet är i stunden mer utmanande men fyllt med så mycket mer belöning. Hela tillvaron är fyllt av så mycket kärlek. Och den mängd kärlek som mitt hjärta rymmer växer sig starkare och mer vild för varje ögonblick som passerar. Jag trodde aldrig att det var möjligt att älska som en otämjd brand. Men här går jag runt och tänder eld på allt omkring mig.

Gravid | Vecka 22

Nu ser man lite skillnad från sidan!

Bebisen:
Vikten har nu ökat till 450 gram och längden till 27 centimeter. Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken.  Nu kan barnet kan rynka på ögonbrynen och med sina armar och ben som nu är proportionella (men inte har nått sin slutliga storlek) sparkar barnet samt greppar med, böjer och knäpper händerna. Små fingernaglar täcker helt fingertopparna – och de fortsätter att växa. Lilleman i magen är nu aktiv dygnet runt känns det som och det känns bra, hellre det än att han ligger still och man blir orolig.

Hälsostatus: 
Jag har under veckan som gått känt mig mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Mycket har nog att göra med att jag fått tid till att varva ner och slippa känna både stress och press över att konstant prestera på jobbet. Jag har fått prova på gravidyoga som var jättemysigt, både jobbigt och avslappnande. Man fick lära sig olika andningstekniker samt känna barnet röra sig och försöka kommunicera med barnet genom sin egen kropp och energi under hela passet. Ska försöka gå varje vecka. Idag ska jag iväg och simma igen, utöver det har det inte blivit mer träning än lite hemmaövningar. 

Vikt och gravidmage: 
En del kvinnor får vätskeansamlingar i kroppen under den andra halvan av sin graviditet och jag verkar vara en utav dem... Om man annars har gått upp 3,3 kilo på en vecka så har man gjort det riktigt bra. Vägde 53,3 kg i morse och det känns faktiskt att både benen och fötterna är mer svullna. Jag har upplevt mina första vadkramper, de kommer oftast på morgonen nu när jag sträcker på benen och det är ingen skön känsla. Magen känns också lite större nu men det syns fortfarande inte bakifrån att jag är gravid, den är rund som en boll och står rätt ut. 

Begär: 
Ingen förändring här. Fortfarande helt galen i allt som är salt. Det jag har reagerat på är dock att jag ibland blir fruktansvärt sugen på just en specifik sak och måste ha det, igår var det nyponsoppa med biskvier. Då är det tur att man har nära till lilla affären...

Övrigt: 
Vi har bestämt oss för att avvakta med de sista babysakerna ett tag eftersom att vi flyttar nu. Istället kommer vi fokusera på att få lägenheten klar och köpa de sista möblerna som behövs. Jag har börjat packa lite här hemma men väntar med att lyfta det tyngsta tills dess att Hannes kommer hem från sin övning. Jag är ensam i två veckor framöver nu så det blir väl jobba och flyttpacka som blir mina två uppgifter framöver. Väntar på samtal från HC nu och hoppas på att få en tid idag till att träffa läkare, har ringt i en veckas tid nu men vårdköerna är så pass långa att man måste ringa på morgonen för att få en jourtid istället. 

Sjukskrivning

 

Längtar tills jag får packa upp alla babysaker och fixa klart rummet

Vi har precis kommit hem efter en dag ute vid skidstadion. Vi tog med oss lite saker att grilla och jag gjorde upp en eld vid vindskyddet medan Hannes sprang backintervaller. Känner mig helt slut i både kropp och sinne, men för första dagen på länge så är det inte på grund av stress utan avkoppling. I måndags var jag in på hälsocentralen för att lämna prover då mina sammandragningar har blivit riktigt smärtsamma, barnmorskan sa att läget har blivit mer eller mindre akut då proverna visade negativt för urinvägsinfektion, vilket är bra men samtidigt oroväckande. Det betyder att mina kortisolnivåer är för höga och att sammandragningarna istället beror på för hög arbetsbelastning samt att jag stressar alldeles för mycket. Kontentan blev att läkarna tvingar mig till att gå ner i tid för att inte riskera sent missfall eller en alldeles för tidig förlossning. Är sjukskriven veckan ut nu och imorgon ska jag förhoppningsvis lyckas få en jourtid hos läkare för intyg på vidare sjukskrivning på 50%. Så här i efterhand känner jag mig riktigt dum som inte lyssnat på kroppens signaler tidigare. Det är ju trots allt barnet och graviditeten som är det viktigaste nu, inte jobbet. Framöver blir det fokus på att kunna ta det lugnt så kroppen kan återställa sig. Krampanfallen jag får är verkligen sjukt jobbiga och det gör så pass ont att jag ibland är nära att kräkas av smärta. Det är som att livmodern drar ihop sig så pass mycket att bebisen blir klämd för när jag får sammandragningarna så börjar även han att sparka rejält, och det är inga små sparkar längre utan riktiga fullträffar rätt på blåsan.

Vi var i alla fall och kikade på nya lägenheten igår och det går framåt med renoveringen. Ska beställa lite nya möbler och en ny säng snart också, det ser jag verkligen fram emot!

 

Gravid | Vecka 21

50,4% avklarat och 139 dagar kvar av graviditeten!

Bebisen:
Barnet är nu ca 24 cm långt och väger ca 290 gram i början av veckan och ca 360 gram vid veckans slut. Nu kan man känna sparkarna både högt upp i magen och nere vid blygdbenet. Sinnesorganen utvecklas snabbt och smaklökarna på tungan är färdiga. Barnet kan nu reagera på smärta. Jag har också upplevt att han rört sig mindre de senaste dagarna och har känt mig orolig över det, men förmodligen är det bara min stress som har gjort mig mindre uppmärksam. Igår kväll och nu på morgonen kom det ett par sparkar som fick mig lite lugnare.

Hälsostatus: 
Känner mig mer nedstämd än vanligt och har känt så de senaste två veckorna. I morse när jag vaknade var det som svårt att hitta energi och glädje, men jag har heller ingen förklaring till varför jag känner som jag gör. Ska ta en promenad med Hannes sen som kanske gör nytta. Är törstigare än vanligt och har haft väldigt mycket sammandragningar sedan föregående vecka, vissa så starka att jag behöver lägga mig ner. Kanske beror det på stress men ska nog ändå ringa barnmorskan imorgon och höra efter om det är något man ska tänka på. Stundtals känner jag mig rätt nere över att jag inte är mig själv längre. Drömmer fortfarande hela nätterna och det är den ena mardrömmen efter den andra, så det påverkar energin också en hel del. Brösten har nu börjat producera råmjölk som kommer ut om man masserar eller trycker på dem, men än så länge tror jag inte att det kommer börja rinna till så pass att det behövs inlägg.

Vikt och gravidmage: 
Vägde prick 50 kg i morse innan frukost, vilket betyder att jag gått upp ett kilo sedan förra veckan. Nu tickar det uppåt och det känns bra att veta att bebisen växer då jag fortfarande äter som jag brukar och inte har ökat på kostintaget något. Magen känns som vanligt, har inte märkt av någon skillnad och det dröjer nog ett tag innan den blir märkbart större. Har dock blivit känsligare i skinnet och får lätt röda märken runt höfterna och ner mot buken som sitter kvar efter att jag sovit eller använt tighta byxor, beror nog mest på alla ytliga blodkärl och den ökade blodmängden generellt.

Begär: 
Ja, om det är nedstämdheten som spelar in eller inte kan jag inte svara på, men är sötsugen jämt nu för tiden. Försöker ersätta med frukt och dadlar och annat, men vissa dagar när jobbet känns extra tungt är det svårt att motstå en glass när man arbetar i en matbutik... Tror ändå att mitt kaloriintag ligger på ett underskott och eftersom jag fortfarande håller igång så pass mycket är jag säker på att det inte påverkar bebisen negativt.

Övrigt: 
Längtar som en galning efter lite sol och värme då jag blir oerhört deprimerad av den här kylan som håller sig kvar. Nu ligger det snö på backen, i maj. Känner mig fortfarande orolig över att få avslag på graviditetspenningen trots godkännande från chefen, så när beslutet kommer kanske det lättar en stor sten från bröstet. Har också en barnvagn på gång och väntar på svar från en tjej som säljer en Stokke Trailz Duo hemma i Åre. Nu är det heller inte många dagar tills vi flyttar och vi får besök av våra mammor i slutet på månaden som ska hjälpa till med både flytten och städet, ska bli mysigt att få lite kvalitetstid tillsammans.

Mammaångest

Fyndade en visbok och lite barnkläder

Nu var det ett par dagar sedan jag skrev och imorgon går vi in i vecka 21. Den senaste tiden har det varit många saker som stått på agendan. Jag har skickat in ansökan med bilagor till försäkringskassan angående graviditetspenning, fått nytt jobbschema med ändrade tider och haft ett mindre sammanbrott över tanken på allt som sker just nu. I tisdags sköljde en våg av mammaångest över mig och jag kände mig både vilsen och utelämnad. Jag har väl haft lite för mycket känslor som till slut inte fick plats i huvudet längre och svämmade över. Det är mycket tankar kring framtiden och allt man eventuellt behöver ge upp inför den nya livssituationen, men när jag pratade med Hannes om det så insåg jag snabbt att man inte alls behöver ge upp särskilt mycket bara för att ett barn kommer till världen. Jag har nu försökt att vända tankegångarna och fokusera på allt man vinner på det och allt fint man kommer få uppleva som mamma. Jag har trots allt gjort det mesta jag skulle vilja göra och känner mig redo att ta mig an den här nya rollen.

Idag har vi i alla fall varit och simmat, det känns alltid lika bra de dagar kroppen är samarbetsvillig och jag kan göra något fysiskt ansträngande. Ska börja med några hemmaövningar dagligen också för att inte tappa träningen helt. Var på second hand-shopping och fikatur också med bästa vännen och hennes familj, hittade en del fina saker till Gustav! Älskar barnböcker och nu tror jag vi har tre kartonger fyllda till max här hemma med loppisfynd och gamla arvegods. Håller på att spricka av längtan efter att få inreda barnrummet när vi flyttar. Det är trots allt ett av mina absoluta favoritintressen, att få pyssla på och skapa sig en verklighet av sina visualiseringar och idéer. 

Gravid | Vecka 20

Halva tiden har gått!  

Bebisen:
Nu känner jag rörelser under hela dygnet, tidigare var det bara på kvällarna. Men imorse vaknade jag av att han rullade runt där inne, och när jag var på stan så sparkade det för fullt i omgångar. Det är faktiskt lite mysigt ändå! Bebisen väger cirka 350 gram och mäter ungefär 24 centimeter. Livmodern har nu växt till tre gånger sin ursprungliga storlek. Hjärnan har jobbar på högvarv för att utveckla nervcentren som behövs för sinnena. När de är aktiverade reagerar barnet mer när du utför aktiviteter, på ljud i omgivningen och till och med på smaken på fostervattnet. Fostret har också fått känsel och kan känna smärta. 

Hälsostatus: 
Nu var det inte längesedan jag gjorde en uppdatering och måendet är väl detsamma. Sömnen är bättre när jag inte har så mycket skärmtid innan läggdags, måste hitta en bra bok att läsa istället! Annars har det väl blivit ännu mer påfrestningar på blåsan då han ligger och trycker på den konstant. Man går och kissar och efter en minut behöver man gå igen. Ibland behöver man gå direkt när man reser sig upp och tycker att man är klar. Livet som gravid är inte särskilt glamouröst. Har också fått mycket fler ytliga blodkärl överallt på kroppen nu, framförallt på benen där jag ser ut som en leopard men också över brösten som växer och har gått upp två storlekar redan...
 

Vikt och gravidmage: 
Ligger fortfarande stadigt på mina 49 kilo än så länge. Magen har heller inte förändrats på ett tag, eller så märker jag inte av det helt enkelt. Nu är det omöjligt att ha på mig mina vanliga byxor, förut har jag ändå kunnat tvinga i mig vissa par och gått runt med gylfen öppen. Men nu har jag två par mammabrallor som jag använder om jag ska utanför huset, annars bor jag i allt från pyjamasbyxor till mjukisar. Har beställt ett så kallat flexi-belt från Carriwell som man fäster i sina vanliga byxor så förvandlas dem till gravidplagg direkt. Hoppas det fungerar lika bra som det låter! Folk frågar också om jag bär på tvillingar eftersom magen är så stor redan, men nej då. Där ligger bara en liten knubbis och bakar.

Begär: 
Nja, mer sötsugen än vanligt kanske. Har varit ensam i snart en vecka då Hannes har varit ute på övning så det kanske beror på det, tröstäter i brist på annat haha.

Övrigt: 
Nu räknar vi dagarna tills vi får gå på föräldrakursen i maj. I och med att de har sommaruppehåll på hälsocentralen så behöver vi gå redan nu men det känns bara roligt. Har funderat över det här med förlossningsbrev men jag känner att det är bättre att inte bygga upp en stor plan i huvudet utan att låta det gå som det går. Mindre risk att man blir besviken och ungen ska ändå ut på ett eller annat sätt. Har också skickat in ansökan om graviditetspenning/havandeskapspenning till Försäkringskassan och väntar bara på ett utlåtande från min chef. Om det blir beviljat så kommer jag att vara mammaledig från och med den 30/7. Håller alla tummar jag har för att det går igenom!

Gravidglow?

Gravidglow kan man fuska sig till!

En vanlig sak man läser om som gravid är att huden, håret och allt annat ska bli så mycket vackrare under graviditeten, men det kan jag inte riktigt understryka ännu. Kanske kommer det längre fram men än så länge har bara upplevt att huden blivit sämre. Allra värst var det de första veckorna efter att jag tagit testet, då blossade aknen upp ännu mer runt munnen och på hakan där jag redan får alla mina utslag. Det som är jobbigast är att inte kunna göra något åt det då det är hormonell akne och således inget som kan åtgärdas helt med hjälp av olika hudvårdsprodukter, men jag kan lindra besvären. 

Jag har heller aldrig varit den som lagt mycket pengar på bra produkter genom åren vilket jag har ändrat på nu när jag har en liten bebis i magen. Från det att jag blev inlagd på sjukhus i oktober som var bestämde jag mig för att satsa på att underhålla hyn så som den faktiskt förtjänar. Dessutom upplevde jag att all min akne försvann under perioden jag låg inne, sen om det berodde på all antibiotika de pumpade i mig eller något annat låter jag vara osagt. 

Idag köper jag både smink och hudvårdsprodukter på apoteket, dels för att jag vill veta att det jag använder inte skadar barnet och dels för att jag vill undvika att själv skada min hud med konstiga ämnen. Apotea har bäst priser om man vill handla online och har också ett bra sortiment. För att lindra min rosacea och rodnad i hyn använder jag Avène anti-redness och triacnéal serie. I sminkväg använder jag Idun minerals, det är lite dyrare men verkligen värt pengarna. Ett tips är att även köpa Iduns borstar, jag har aldrig förstått hur stor skillnad det kan göra på slutresultatet!

16 viktiga saker till bebisen

Vi har fortfarande en hel del dyra inköp kvar innan bebisen ska komma

Det här med barn är ju minst sagt en materialsport. Eller ja, det beror på vem man pratar med. Vissa skakar bara på axlarna och menar att det går att klara sig utan det mesta. Vissa köper bara begagnat och vissa hyr till och med barnvagn, babyskydd och annat. Jag är ju en materialistisk person och har alltid varit, men jag tänker inte bara på märken och kostnader. Är en flitig loppisbesökare och har under en period av mitt liv bott i ett hus utan varken värme, rinnande vatten eller uppkoppling mot omvärlden. Så nog klarar jag mig genom det mesta. Det jag känner nu är att vi har en god och stabil ekonomi tillsammans och både möjligheten och viljan att ge vårt barn det absolut bästa. Där är vi överens även om jag kanske faller mer och mer in på termen "momzilla" när det kommer till prylar. 

Eftersom att jag som sagt redan gått bananas på prylar sedan jag fick veta att jag var gravid (jag hade nog införskaffat både skötbord och inredningsartiklar inom en vecka...) så är vi rätt bra utrustade i skrivande stund. Men vi saknar fortfarande det dyraste så som barnvagn, babyskydd/adapter och annat. Det står först på priolistan framöver och jag har nog redan sett ut den vagnen som - i likhet med alla andra på marknaden - faller inom prisklassen "orimlig", men som var både lättast och smidigast att köra. För att inte tala om stilig. 

Ju mer man sätter sig in i hela babybubblan och allt vad det innebär desto mer insnöad blir man på vad som behövs inför ankomsten av den lilla familjemedlemmen. Jag tänkte därför skriva en lista på prylarna som finns med i kollaget här uppe, både som en liten reminder till oss själva och även till eventuellt snälla familjemedlemmar (blink blink!) om vad som kan tänkas stå på önskelistan de kommande månaderna:

1. Barnvagn Crescent Infinity Duo Khaki Melange eller Grey Melange, sittdel och liggdel + adapter för babyskydd

Den här vagnen har prickat in alla önskemål och krav på min lista (jag skriver min för Hannes har överlagt allt ansvar på mig när det kommer till prylar). Det viktigaste för mig var att vagnen inte var för låg och att den skulle vara lätt till vikten och enkel att manövrera. Den är liten till storleken och går att justera på många olika vis. 

2. Najell SleepCarrier Grå eller Sand Beige med handtag, kombinerad bärsele/babynest till barnvagnen

Har haft en önskan om att komplettera vagnen med en mjuklift, det är smidigt om bebisen har somnat och man ska in i lägenheten igen. Bara att lyfta upp hela liften i handtagen och bära upp lillen istället för att behöva krångla sig ur vagnen, eller koppla loss hela liggdelen som dessutom väger en hel del. Den här går också att sätta fast på kroppen som en tillfällig babysele och går att veckla ut till en stor tjock filt att lägga på golvet.

3. BeSafe iZi Go X1, babyskydd till bilen

Just det här babyskyddet är kompatibelt med den vagn vi ska köpa, köper man till fästen till vagnen så kan man sätta den direkt på vagnchassit. Toppen när man ska åka och handla, bara lyfta ut hela babyskyddet och knäppa fast den direkt på vagnen. Babyskyddet har också isofix-fästen som gör att vi kan sätta fast den i baksätet på bilen. Nästan alla nya bilar har isofix idag vilket är smidigt, då slipper man krångla med bältet.

4. Basenhet till BeSafe iZi Go X1

Behövs för att kunna koppla fast babyskyddet i bilen.

5. Bärsele BabyBjörn One, denimgrå/mörkgrå

Den här har både vänner och andra tipsat om, en nyare modell som fått Bäst i test på ett flertal ställen. Ställbar så både jag och Hannes kan använda den.

6. Barnvakt och andningslarm

Barnvakten behövs inte under den första tiden när bebisen sover i samma rum, men om jag ska kunna sova om nätterna kommer jag vilja ha ett andningslarm som indikerar om något inte står rätt till. Vakten kommer bra till hands senare om bebisen sover i sitt eget rum då vårt sovrum ligger i andra delen av lägenheten.

7. Beemo Badbalja med tillhörande stöd

Då vi inte har badkar i den nya lägenheten och jag känner mig otrygg i att bada bebisen i handfatet skulle det vara skönt med en balja. Stödet underlättar också och ser till att inte huvudet hamnar under vatten.

8. Myspöl/sovpöl NG Baby, grå

Bra att ha en mjuk plats för bebisen att ligga på som även har höga kanter, denna skulle bli perfekt tillsammans med babygymmet framöver. 

9. Babygym Liewood eller Kids Concept, natur

Jag är ju inte mycket för plast och skrikiga färger, så när jag hittade den här fina visste jag direkt att det var den vi skulle ha hemma. Stilren och fyller sin funktion.

10. Stokke Babysitter, beige/grå

Kanske inte heller kommer till användning den allra första tiden men så smidigt att ha senare när bebisen blir lite större. Denna verkar stabil och har bra fästen, ser heller inte ut som att bebisen glider ner lika mycket som i de äldre modellerna.

11. Matstol "Tripp trapp" Stokke eller Hauck Alpha med babyinsats

Jag tror att alla som varit små haft en tripp trapp-stol hemma. Nu för tiden finns det även med en extra insats för små barn. En sådan behövs inför framtida matstunder.

12. Voksi BabyNest Premium, för spjälsängen/vaggan, ljusgrå eller mörkgrå

Passar bra att lägga som extra bäddning i både vaggan och spjälsängen, eller i soffan, på golvet och alla andra ställen där man vill att bebisen ska vara med.

13. Klippan Ullfilt baby, grå, vit, beige eller blåmönstrad 

Ullfiltar har många tipsat om och just Klippan verkar vara mest populära. Det finns massor av fina mönster och den kan komma till användning oavsett årstid.

14. En varm och fin höst/vintermössa, Kavat eller annat märke

När lillen kommer är det senhöst och inför alla promenader ute behövs en tjock mössa. De vi har hemma är bara små tunna bomullsmössor, så detta är ett välbehövligt inköp.

15. Varma och fina tossor/tofflor/skor

Nu kommer bebisen i och för sig mest ligga nerbäddad med kroppen under en massa mys, men ett par större tofflor vore ändå på sin plats inför våren då han blir ett halvår. Ett par tjocka sockar behövs alltid.

16. Ulloverall Nöstebarn, stl 62-68 eller 80-86 för vinterbruk

Denna kan vara skön att ha första tiden under hösten/vintern och våren. I annat fall blir det till året därpå och några storlekar större.

Styrkor och svagheter

Att behöva be om hjälp och kunna erkänna för sig själv att man inte klarar av vissa saker har alltid varit svårt för mig. Extra svårt är det just nu när jag tvingas gå hem tidigt från jobbet då kroppen säger ifrån, eller när jag behöver be mina kollegor göra mitt arbete eftersom jag inte klarar av att böja, vrida eller föra kroppen i valfri riktning. Än mindre lyfta tunga saker eller dra stora vagnar med varor. Vissa dagar behöver jag till och med stanna hemma från jobbet när jag pressat mig själv för hårt dagen innan. Gissningsvis skulle jag säga att det handlar om en djupgående rädsla för att inte tas på allvar, att man blir avfärdad som en lögnare med orden ”graviditet är ingen sjukdom”. Det är redan många som påpekat att jag gjort ett eget val i att skaffa barn och då får man stå ut med lite besvär. Jag avundas verkligen kvinnor som är lyckligt förskonade från sjukdomsliknande symptom under sin graviditet.  

Jag önskar också att all träning som jag utförde innan jag blev gravid hade gett mer resultat och skonat mig från all bäckensmärta idag. Jag var ändå i bra form och hade en god grundstyrka från både ridningen och gymmet. Jag antar att vissa saker hänger på genetiken och ärftligheten, eller helt enkelt slumpen.

Ibland är det skönt att få skriva ner allt som man går och grunnar på under dagen, dessutom vill jag kunna blicka tillbaka senare och följa mina tankegångar under dessa tilltrasslade men vackra månader.

Mitt älskade barn


"Lilla" magen i vecka 19

Dagen då jag fick reda på att du låg i min mage var den lyckligaste dagen i hela mitt liv. Men tiden fram till nu har varit svårare än jag trodde den skulle bli. Jag har burit på en oro som sakta grävt sig djupare och djupare för varje dag och glädjen som jag hade väntat mig inföll bara vissa stunder. Varje vaken sekund väntade jag på ett tecken som skulle visa att du inte längre fanns kvar hos mig.

Vi fick se dig första gången när du var 8 veckor gammal. Jag var så nervös och stegen in till undersökningsrummet kändes som en evighet. Men när jag såg dig på skärmen kom tårarna. Jag vågade hoppas. Din pappa har varit stark sedan dag ett, han har vågat hoppas på det bästa och han har vågat älska utan gränser. Men trots allt kunde jag inte förstå att du var en del av mig, det var allt för overkligt.

I vecka 12 fick jag se dig igen. Ditt lilla hjärta hade börjat slå och jag visste med säkerhet att du levde där inne. Dagarna kändes lite lättare, men någonstans fanns ändå oron kvar och jag vågade fortfarande inte knyta ett band till dig då sorgen om du skulle lämna oss hade blivit för stor.

Nu när vi har fått se dig igen kan jag äntligen känna fullkomlig lycka och kärlek över att jag faktiskt ska bli din mamma. När vi fick höra att du var frisk och stark släppte allting och tårarna rann igen för första gången på länge. Du är min son, och jag har aldrig någonsin känt mig så beskyddande över något i hela mitt liv. Varje minut kretsar kring dig. Hur du mår, vem du kommer att bli, om du redan nu känner igen våra röster och längtar efter oss. Jag hoppas att du växer upp och känner dig trygg och varm. Att du följer dina drömmar och vågar tro på kärlek trots världens alla motgångar. Jag hoppas att du kommer bli vänlig och hjälpsam, empatisk och positiv. Jag hoppas att du får din pappas envishet och omtänksamhet och din mammas förkärlek till djur och natur. Oavsett vad så hoppas jag att du känner dig älskad, för vi kommer alltid finnas här för dig.

Gravid | Vecka 19

Här var jag i vecka 17+3!

Äntligen kan jag börja på första inlägget! Igårkväll slog det mig att jag missat att dokumentera så mycket av min första tid som gravid. Jag önskar verkligen att jag hade startat tidigare med att fota magen och skriva om graviditeten vecka för vecka, men jag får helt enkelt sätta igång nu istället. Jag tänkte skriva ingående om alla kommande gravidveckor framöver och gör en liten sammanfattning här nere om tiden som varit fram till nu.

Bebisen:
Igår gick jag in i gravidvecka 19 och det känns helt galet att jag snart gått halvvägs med bebisen! Vi var på ultraljud den 17/4 förra veckan och blev då framflyttad en dag, vilket betyder att Gustav är beräknad att komma den 21/9.  I skrivande stund är 45,7% av graviditeten avklarad, bebisen är nu ca 20 cm lång och kommer att väga ca 220 gram i slutet av veckan.

Hälsostatus: 
De senaste veckorna har magen växt åt alla håll och kanter. Det har påverkat min kropp mer än jag trodde att det skulle göra och vissa dagar får jag väldigt kraftiga foglossningar som strålar både upp i ryggen och ner i rumpan mot benen. Utöver det har den förhöjda hormonhalten i kroppen inte bara luckrat upp fogarna kring bäckenet utan även nere i fötterna vilket har resulterat i nervklämmor på båda fötterna. Det orsakar både smärta och svullnad när jag går och vissa dagar är det så kraftigt att jag knappt kan ta mig fram. Sömnen har fungerat jättebra fram till den här veckan. Jag har känt mig rastlös och haft svårt att sova på grund av halsbränna och den växande livmodern som känns extra mycket under vila. Synen har också blivit mycket sämre de senaste 3-4 veckorna. Nu ser jag suddigt dygnet runt och märker av att ögonen blir trötta och torra.

Mitt blodvärde är också väldigt lågt och jag måste därför äta järntabletter två gånger per dag. Den växande livmodern tar också en hel del kraft på blodkärlen vilket minskar det redan låga blodflödet till hjärnan. Det orsakar yrsel och konstant trötthet och gör även att jag blir andfådd av minsta ansträngning. Jag har också lätt för att blöda näsblod och blöder mycket när jag borstar tänderna.

Mitt illamående började i vecka 6 och slutade någon gång i vecka 9, under den tiden kom illamåendet endast på morgonen och jag kan räkna antalet gånger jag behövde springa på toaletten på båda händerna. Det var dock illamåendet som gjorde att jag tog testet igen trots tre eller fyra negativa svar tidigare. Jag tror att stickan visade positivt dag 54 av min graviditet vilket är väldigt sällsynt, det beror tyligen på att vissa kvinnor har ovanligt låga nivåer av hCG och det är just det hormonet som stickorna mäter. Sedan vecka 9 har jag mått bra och så länge jag äter frukost klarar jag mig fint.

Vikt och gravidmage: 
Min gravidmage började framträda väldigt tydligt redan i vecka 10. Jag trodde i början att det mest var gaser och att magen svällde på grund av vätska och annat, men nu har min barnmorska bekräftat att bebisen ligger så pass långt ner och långt fram att det vore märkligt om magen inte putade ut redan i ett tidigt stadie. Eftersom att jag redan låg på en väldigt låg startvikt när jag fick reda på att jag var gravid (45 kg) så är det också extra tydligt när något händer med magen. Idag ligger jag på 49,3 kg och har gått upp så mycket som jag behöver för att ligga inom det normala. Bebisen har börjat sparka och röra sig väldigt livligt där inne och vi hade svårt att få honom att ligga still både på rutinultraljudet och när vi skulle lyssna på hjärtat med doppler. Det är en overklig känsla när man känner de små slagen inne i magen. På kvällarna är han som mest aktiv och igår fick även Hannes känna en spark för första gången! Får sammandragningar mest varje dag och extra jobbigt är det under arbetstid då jag måste vara aktiv ute bland kunder i butiken, är smått svårt att förklara varför man helt plötsligt måste lägga sig i fosterställning och göra andningsövningar mitt under lunchruschen...

Begär: 
Några märkliga sug efter udda saker har jag inte fått under graviditeten, men jag tror att mitt saltintag ligger långt över gränsen över vad som anses hälsosamt... Kött, som vi aldrig äter här hemma, får jag ett enormt begär efter på jobbet där jag ibland fuskar så länge det finns vilt eller gårdskött i butiken. Sötsaker trodde jag att jag skulle få ett större sug efter men det är vissa dagar, förmodligen de dagar då jag ätit för lite eller är alldeles för hungrig för att kunna tänka på att ställa mig och laga mat. Trycker i mig frukt som aldrig förr för att stilla sötsuget så fort det dyker upp. 

Övrigt: 
Jag har äntligen släppt all oro och ångest som följt mig under tiden fram till vecka 18 då vi gjorde ultraljudet. Idag känner jag bara en stark kärlek och längtan efter vårt barn och ser fram emot den kommande tiden som gravid, trots alla krämpor som ingår. Magen ser jag inte längre som ett främmande föremål på min kropp, jag har lärt mig att älska den och det ska bli så roligt att se den växa ännu mer! Att bli mamma är det häftigaste jag någonsin varit med om och just nu känns det bara mysigt och helt fantastiskt.

Upp